Var det bara det?
I flera månader har jag nu kämpat med kloklippningen på Tyra. Jag har gjort det på ett pedagogiskt sätt, snällt sätt, roligt sätt, argt sätt och stressat sätt. Inget funkar. Hon VÄGRAR få sina klor klippta och brottas vi, då måste jag sitta på henne och hålla fast henne medan hon gråter som en bebis och jag ändå inte lyckas få några klor klippta. Det var enklare förut när hon var mindre och sov hårdare, så att jag kunde tjuvklippa i sömnen.MEN, hör och häpna. Igår köpte jag en ny klosax. Var beredd på ett jävla liv som vanligt, men hunden lägger sin tass i min hand och låter mig klippa som om det inte vore någonting! Var det allt som krävdes? Att byta klosax!? Då skulle jag kunna byta tusen gånger om, för det är värt det när man slipper bråka och vara arg på sin valp.
Så nu verkar det alltså inte vara ett peoblem längre. Halleluja!
Hanna
VA?! En mirakelsax?! VAD ÄR HEMLIGHETEN? Haha, jag tror dock inte att en ny sax skulle minska Freuds hysteri. Buhu.
Svar:
Johanna Larsson
Trackback