Jag har funderat och tänkt ganska mycket på ett motivationsinlägg jag hade velat skriva här. Det svåra med det är bara att jag vet att jag har några ätstörda läsare som kan ta dessa inlägg på fel sätt.

Det sista jag vill är att provocera eller trigga någon. Då jag själv varit djup nere i en anorexi så vet jag att jag själv hade kunnat bli triggad av inlägg av sådan kategori. 

 

På ett sätt så vill jag verkligen visa att det går att bli nöjd med sig själv som frisk, och det går att älska sin träning och det går att bli av med all matångest. Men samtidigt blir det en slags kollision om jag skulle skriva typ "kom igen nu, kämpa på, ät rätt och träna mer". Förstår ni?

 

Så jag känner mig lite fastklämd. 

 

Även fast jag anser mig själv vara 100% frisk och fri så läser jag fortfarande några få ätstörningsbloggar. Jag blir aldrig triggad eller känner att jag längtar tillbaka. Det enda jag känner är att jag vill dra en stor suck.

 

Och ja, jag är rätt medveten om att man egentligen inte kan göra så eftersom att det är en hemsk sjukdom. Men jag vet också att det inte är cancer. Jag vet att det är ett aktivt val man gör. Sen att det är ett helvete att försöka ta sig ur - JA, men det betyder inte att man inte kan. Botemedlet mot anorexia och alla andra ätstörningar börjar hos en själv. 

 

Och nu kom jag in på ett spår där jag inte ville komma in från början. Hur som helst. Jag lägger upp ett motivationsinlägg lite senare med risk för att någon använder det till fel motivation. 

Nu har jag i alla fall sagt att det känns vemodigt. Men det här är ingen ätstörningsblogg. Därför hoppas jag att ni inte vrider på något jag skriver åt det ätstörda hållet.