12.04.13
Känner du att du måste träna för att känna dig tillfreds med dig själv?
Svar: Den här frågan har jag legat och funderat på ett tag nu. Jag vet inte riktigt vad jag skall svara. Min första tanke var NEJ, absolut inte! Men sedan vet jag inte om det handlar om "tillfreds med mig" eller "tillfreds med min kropp".
Min kropp är jag alldeles tillfreds med och bekväm i. Jag har inga onda tankar om den. Jag äter precis vad jag vill (tro mig, äter ALLT jag vill) och klär mig i precis vad jag vill. Känner mig aldrig tjock/stor/fet. Känner mig precis som jag är och jag trivs alldeles ypperligt. Att jag sedan tycker att muskler på tjejer är sjukt snyggt gör ju att jag också vill ha det och därför ser jag till att få det, på ett hälsosamt och sunt sätt.
Sedan kan jag väl litegrann känna att jag aldrig dugit som person åt någon. Under min tid/uppväxt i Piteå så har jag mått oerhört dåligt. Dels för något som hände när jag var 16 som det gick hemska rykten om, varav 9/10 av de ryktena inte stämde. Dels för att jag i många år mått dåligt över min kropp/mig själv och utvecklat ätstörningen. Dels för att jag alltid känt mig lite annars och varit rätt utanför (bortsett från de vänner jag hade) bland annat i skolan.
Så på ett sätt kan jag känna att det här är lite av en revansch. Dock inte mot någon annan, utan mot mig själv. Jag har en miljard gånger ställt mig frågan - vem vill jag vara? Och sedan jag blev frisk så har jag fan kämpat som en idiot för att ta mig dit. På vägen så hittade jag styrkelyften och den har dels fått mig att inse att jag är starkare än jag tror fysiskt, men också psykiskt.
Så JA, träningen är en del av att jag känner mig tillfreds med mig själv. Hur bra känner man sig inte när man klarar ett mål man strävat efter? Träningen är mer en psykisk grej för mig än en fysisk.
Jag vet att det kan vara svårt att förstå eller tro på i och med att jag haft en ätstörning under en lång tid. Men jag har aldrig under hela min sjukdomsperiod tyckt att träning varit roligt. Har aldrig varit träningsberoende. När jag läser igenom gamla inlägg på min låsta blogg så ser jag ju att de få gånger jag tvingade iväg mig själv så hatade jag det. Jag HATADE träning mer än något annat men kände mig ju tvungen.
Idag har träningen blivit lite självklar som att klä på sig om dagarna. Och jag älskar det.
Även fast du inte i nuläget känner dig tjock/stor/fet, är du rädd för att senare gå upp i vikt om du kanske skulle göra ett uppehåll med träningen eller du lägger ingen fokus på vikt överhuvudtaget?