Hej Johanna :) Jag har följt dig på din resa (läste även din förra blogg) och det är en sån knäpp grej det där: det känns som om man känner den personen som skriver bloggen man läser, men det gör man ju i själva verket inte alls! Hur som helst tycker jag om det jag har läst :) Har också blivit fri från min anorexia och jag kan knappt längre sätta mig in i hur jobbigt det var när jag var som sjukast. Om du skulle känna för det, så skulle jag jätteformat vilja träffa dig över kanske en kopp te? Å prata lite om allt och inget. Hehe okej, man kan ju alltid fråga. Det finns ingenting att förlora på det :) I så fall kan du ju maila mig eller något :)