Ja, där runt kvart i fyra fick jag äntligen sova. 

På nätterna då man bara ligger och vrider och vänder så snurrar verkligen en massa tankar igång. Och för min del brukar det inte vara särskilt bra tankar, eller tankar som får mig produktiv eller på humör för någonting egentligen.

Jag tänker på tränigen, att jag aldrig kommer att kunna klara mina mål. Att jag aldrig kommer att bli stark och vältränad. Att jag är dum som tror att jag kommer att kunna vara med i någon tävling.

 

Jag känner mig dålig som inte gick ut gymnasiet. Jag tänker att jag aldrig någonsin kommer att kunna ta mig in på min drömutbildning. Att jag är dålig och värdelös för att jag typ inte presterat i någonting sedan den dagen jag föddes. Jag tänker på att jag kommer att få ett återfall i anorexin för att jag är så svag och inte klarar någonting.

 

Det är väldigt jobbiga tankar. Men så fort jag vaknar på morgonen så kan jag sträcka på mig och det första som dyker upp i huvudet är; jag kan fan klara allt jag vill, bara jag vill.

Och då är det ju tur att det finns mornar.

 

 

(Förlåt för lilla dippen här. Allt känns bättre nu, och idag ska jag träna med Linda. Ett steg närmare den där jävla tävlingen jag så gärna vill deltaga i. Ett steg närmare ett av mina livsmål.)