Denna morgon kunde inte börjat på ett sämre sätt. Vaknade halv fyra imorse och somnade inte om förrän halv fem på grund av en massa orostankar och ångest.

Funderade på att ta mina atarax (har sparat en karta för absoluta nödfall) men tyckte att det skulle kännas som ett nederlag. Har inte tagit några mediciner på ganska länge nu och vill inte börja om med det för en natts ångest.

Somnade om och drömde den värsta mardrömmen på väldigt länge och hade ännu mer ångest när jag vaknade klockan nio.

 

Finns det något jag hatar mer än oro så är det ångest. Har jag gjort fel? Har jag verkligen tänkt igenom det här ordentligt? Finns det någon återvändo? Kan jag göra något åt det här? Och så det vanliga; är det mig det är fel på?

 

Jag HATAR ångest. Som tur är så känner jag det nästan aldrig motför vad jag gjorde för några månader sedan. Men när det kommer så blir jag alldeles nedslagen. Hade planerat att jag skulle upp och duscha, äta en god frukost och direkt efteråt åka till stan för att söka jobb.

Jag har duschat, men inte ätit frukost, och inte klätt på mig, och inte åkt till stan. Känner mig så nere att jag fastnar i sängen och lusten till livet är inte så himla stor just nu.

 

Ska i alla fall ta mig iväg till gymmet någon gång idag och få ur mig alla mina känslor där.

Blä.