Alltså, jag måste bara skriva av mig någonstans. Här? På en liten lapp? I ett worddokument? Okej, det blir här. Så att allmänheten kan skåda mitt lilla kaos som bor i mitt kaoshuvud. Och så att allmänheten kan ta till sig av det jag skriver om de känner sig träffade. För just nu känner jag mig arg. Och irriterad. Och less. Och väldigt, väldigt trött på vissa människor.

 

Jag har växt upp i den lilla staden Piteå. Fitteå eller Pitteå kan man också kalla det om man vill. Jag vill det. Det ligger typ 90 mil norr om Stockholm. (Tack och lov).

Och som i alla små skitstäder/byar så snackas det OÄNDLIGT om vad grannen gjorde och vad Lena Larsson och Kalle Holm gjorde i fredags. "Ja herregud, att man kan göra något sådant!"

 

Människor som inte kan släppa saker som hände för flera år sedan vill jag liksom bara... ta tag hårt i hakan på, titta dem djupt i ögonen och stilla men bestämt säga "HÅLL käften". Bara håll käften. Har du ett så jävla ointressant liv själv att du känner att du vill sitta och prata om något som någon gjorde för fyra år sedan? Ja men varsågod, då tycker jag bara så jävla synd om dig. Inbitna pitebor som aldrig sett världen. Vänd er om. Fatta att människor inte är perfekta. Fatta att hela världen är en dysfunktionell, defekt klump som alltid kommer att vara det. Get fucking okay with it. Människor kommer inte förändras för att du sitter och talar om för andra vilken skit någon är.

 

Det finns en del små människor i Fitteå. Med små menar jag elaka, dumma, självcentrerade egoistiska idioter. Fick höra här om dagen att en av dessa pratat med någon annan om något jag gjorde för tre år sedan. TRE år sedan. Och vet ni vad det handlade om? Jo, att jag blev utkastad från en krog för att jag tog av mig ena skon på grund av skavsår. Vakten trodde att jag var för full och att jag var på väg att klä av mig och han lyfte ut mig. Jag försökte förtvivlat förklara och visa mitt sår men de påstod att jag var packad. Jag hade druckit två cider två timmar innan vi gick ut.

 

Då säger alltså den här personen "kommer du ihåg hon Johanna 2010 när vi var på krogen och hon blev utkastad? Fan hon förstörde hela kvällen. Vi som bara ville ha kul".

Kan tyckas vara en jävligt liten sak och det är det fan som är det mest sorgsna av allt. VARFÖR älta om sådana skitsaker? VARFÖR kan ni inte komma och säga till mig "fy fan Johanna, du förstörde hela den där kvällen"?

Ni som snackar om andra måste ha ett så fruktansvärt tråkigt och händelselöst liv.

 

Har ni något osagt med mig eller med en granne eller någon annan, SLUTA vara fega. Sluta snacka skit med andra. Om du nu är så säker på att det du säger till andra om en viss person är sant, vad har du då att förlora om du säger det till personen det handlar om? Är du hundra procent säker på att någon varit otrogen mot sin partner, fråga då personen det gäller vad fan hon eller han håller på med. SLUTA vara feg och berätta för alla i stan att den personen gjorde ditten och datten. Kan du inte säga det till den det gäller så ska du inte säga det till någon. Och absolut inte om det är något negativt. 

 

Jag har hört en miljon olika rykten kring mig. När jag fått höra dessa har jag bara skrattat för att folk har en fantastisk förmåga att fantisera och hitta på för att förstöra för andra.

Gillar ni inte mig eller det jag gör, säg det till mig. Eller håll käften. Gillar jag inte dig eller det du gör som påverkar mig så säger jag det till dig, eller så håller jag käften. Hur svårt kan det vara? Är ni fortfarande 14?

 

Jag själv har varit en av de som tyckt väldigt illa om andra och berättat det för folk jag inte alls borde berättat det för. Skillnaden mellan mig nu och då är att jag fattat att folk är idioter i princip hela tiden, överallt. Alla råkar vi säga något dumt om någon annan. Men försök att åtminstone hålla det till att ni råkar.

 

Som sagt. Har ni något att säga mig (kanske du som skrev att jag aldrig skulle komma tillbaka till Piteå) så sluta vara fega små kryp och ring mig, smsa mig eller säg det du vill säga rakt i ansiktet till mig. Jag lovar att jag inte klappar till någon för att de tycker illa om mig. Oftast kan jag förklara de mindre bra situationer jag satt mig i. Kan jag inte det, då har du fan rätt att tycka illa om mig. Men ge mig en chans. Ge den där grannen en chans. Ge den där white trash-bruden från Hässel i Öjebyn en chans. Annars förblir ni bara små kryp och kommer aldrig att växa till något stort.