Impulskontroll och överraskning

Igår blev jag så himla stolt över Billy. Mammas lilla kampgroda!

Vi gick ut på en kvällspromenad och jag tog med bollen. Vi jobbar mycket på impulskontroll just nu i olika former. Att till exempel inte kasta sig ut från ytterdörren eller porten och att inte hoppa när jag har en leksak eller godis i handen. 

Jag har börjat ta med mig bollen på långpromenaderna så att den symboliserar 'något som bara hänger med' istället för 'ÅÅÅÅHHH NU SKA VI UT OCH LEEEKAAAA'! Han får alltså inte leka med den utan jag håller den bara. 

Första gången förstod han inte alls varför bollen skulle med om vi inte ens skulle leka med den ;) Det tog några gånger innan han förstod att han inte får bollen om han hoppar eller stirrar på den. 

Igårkväll var andra gången jag tog med den. Vi gick till en inhägnad fotbollsplan där några spelade boll. Vi satte oss i en sluttning utanför planen och bara tittade. Han var superduktig, inte alls speciellt intresserad av bollen på planen. 

Jag bad honom ligga framför mig och så började jag kasta bollen mellan mina egna händer. Långt ifrån honom först och sedan närmare utan att han fick ta den. Så fort han tittade åt ett annat håll så fick han bollen. Han tuggar och buffar lite på den och så överlåter han den till mig igen. Jag gör samma sak föera gånger och han förstår ännu snabbare att han inte ska stirra ut bollen, utan nyckeln är att INTE bli fixerad. 

Efter ett tag kan jag även studsa bollen bredvid honom och röra vid hans mun och kinder med den utan att han rör den. Han viker undan huvudet och visar att han förstått förbudet att ta bollen. Jag belönar med att ge honom den igen.  

Så håller vi på ett tag och när vi pausar så sitter jag och tittar ner mot ungdomarna medan Billy tittar åt andra hållet. Efter en liten stund tittar jag på honom då han ser uppmärksam ut. Då ser jag att på gångvägen, kanske 8-10 meter ifrån oss så passerar en man med en pudel. De försvann precis ur vårt synfält efter någon sekund och då hade Billy enbart tittat medan de passerat en rätt lång väg förbi oss. Jag blev så himla stolt! Inte ett försök till att dra fram. Inga ljud, ingenting. Han bara låg snällt och tittade. Jag berömde lugnt med smekningar i mungipan och öronen och när de gått in i skogen så fick han bollen igen. 
Vi slutade på topp och gick hem efter det. Är så stolt över lillsprättet! 











Stalker?

Namn:


E-postadress:


URL / Bloggadress:


Din Kommentar:


Trackback