Tyra och Blanca var ensamma hemma i ungefär fem timmar medan jag jobbade i morse. Det har gått jättebra och allt var orört och de låg på soffan och sov. Det är så otroligt skönt att den här jädra ensamhetsträningen har börjat löna sig nu. Väldigt härligt att slippa vara så låst som man är när de är så små.

 

Jag har till och med kunnat gå ner på lokalkrogen med Pauline några timmar på natten för att ta en cider, och grisarna har sovit gott medan jag varit borta.

 

Det är flera saker som lossnat på väldigt kort tid. Koppelgången och ensamhetsträningen, och även klossen och kommandot "stanna". Hon är inte jättebra på att stanna i farten, men om hon stannar och jag ber henne stå kvar så gör hon det medan en annan hund passerar till exempel, eller om jag vill ta på henne kopplet.

 

I och med att hon förändras väldigt mycket och utvecklas i den här åldern så finns det även saker hon blivit mer medveten om, så som potentiella hot.

Tyra ÄLSKAR alla människor. Mer än alla hundar tillsammans på jorden. Men häromdagen när jag hade mitt kontaktbarn och drog pulka så kom vi till en stig i en skog. Det var helt tomt och efter en stund ser jag en tjej sitta på en sten mitt i skogen och titta på oss. När vi närmade oss och var ca 10 meter ifrån så morrade Tyra då hon blev obekväm. Hon morrade samtidigt som hon drog sig lite undan i kopplet, så hon tyckte att det var obehagligt att en ensam människa mitt i skogen satt och stirrade på oss.

 

Sedan tycker hon också att det är jobbigt när hon själv är kopplad och en annan hund rusar fram i ansiktet på henne. Antingen blir hon glad och vill leka, eller så säger hon ifrån. Där låter jag henne säga till men slutar inte den andra hunden så tar jag Tyra därifrån, då jag inte vill utsätta henne för en situation där hon känner att hon måste säga ifrån "på riktigt".

 

Hur som helst så har hon växt otroligt mycket både fysiskt och mentalt den senaste månaden. Och på söndag fyller hon 8 månader! Stora tjejen!