Valptiden.
På grund av tidigare samtal inatt så kom jag och tänka på valptiden med Tyra, och det absolut jobbigaste med den - ensamträningen.Det var ju några veckor där jag inte ens kunde gå till affären eller slänga sopor. De första dagarna kunde jag varken stänga dörren till toaletten eller dra för draperiet när jag skulle duscha utan att en liten Tyris tjöt som en stucken gris.
Lämnar man en hund utanför en affär i Stockholm så får man nästan räkna med att den blir stulen eller förgiftad. Framför allt en tikvalp. Så det har varit svårt att lösa vardagssituationer.
Nu klarar Tyra att vara helt ensam utan Blanca i fyra timmar. Hon ligger bara och sover. Inget gnäll, skäll, ylande eller springande. Tillsammans fixar hon runt 7-8 timmar om de måste.
I början läste jag massor och fick så himla mycket tips. Men kände att detta aldrig kommer gå bra. Tänkte att Tyra skulle bli en sån där separationsångesthund och det vill man INTE ha.
Vi har provat väldigt mycket och det som funkat för oss är detta:
- Välrastad, gärna klickertränad.
- Tio minuter innan man går så ligger Tyra och vilar. Jag sitter vid datorn och varken säger något eller klappar henne.
Vi varvar ner från prommis och träning tillsammans på detta sätt.
- Släck ned och stäng av allt ljud och surr.
- Lägg in bädden i hallen. Se till att det inte finns något hon kan aktivera sig med förutom att sova. Inga ben eller sånt.
- Förflytta Tyra till hallen och stänga till. ALLTID se till att hon ligger ner innan jag går ut.
- Gå ut utan att titta på henne eller säga något.
Så var våra rutiner och de följdes stenhårt i början. Det gör de till viss del nu också men nu kan hon vara ensam även om hon ligger i vardagsrummet osv. Är så jävla glad att detta moment är över för vår del. Fy fan för att ensamträna valpar alltså. Haha.
Fick sätta upp en lapp i trapphuset om att yl och skall kan förekomma och varför ;)
Hanna
Jag tror mycket handlar om ens egen rädsla eller ångest över att lämna sin lilla valp ensam.
Man bygger upp en massa "tänk om hunden gör sig illa" eller "tänk om hunden upplever situationen som traumatisk och får men för livet" osv.
Inte blir man ju lugnare av att läsa i forum på internet, snarare tvärtom.
Jag tycker fortfarande att det är jobbigt att lämna hunden, men lika mycket som hunden måste lära sig att vara ensam måste man som hundägare våga släppa på oron.
Dessutom kan det alltid uppstå fel, eller oönskade situationer, men det betyder ju inte att man är en dålig hundägare.
Trackback