Vaknade vid sjusnåret idag. Billy har sovit gott bredvid mig i sängen. Han är väldigt lik Tyra på det sättet, att han är närhetstörstande. Vill gärna sitta och ligga nära och hänga med i lägenheten.

Tyra följer inte efter på samma sätt men hon vill ju gärna agera siamesisk tvilling i soffan till exempel.

 

Halv åtta gick vi ut för en dragrunda ner till sjön. Och alltså... han GÅR inte att gå ordentligt med när han har selen på sig i början. Han hoppar, snurrar, biter i selen, i kopplet, rullar på rygg, tramsar och håller på. Tog kanske tio minuter innan han blev någorlunda mör i benen och kunde gå så när som på normalt.

När vi kommit till grusvägen och stigen in i skogen så gick det hur bra som helst.

 

Han var så himla trött när vi kom fram till badet att han, medan jag vände ryggen till, gick rakt ner i vattnet med sele och kätting på och lade sig ner och drack vatten.

Jag tog av honom selen och satte fast långlina och gick ut själv. Först var han lite feg och gnällde, vågade inte riktigt ta första simtaget, men när han väl gjorde det så ÄLSKADE HAN DET! Haha, han ville aldrig sluta!
Men han kan inte riktigt simma ordentligt utan agerar någon sorts fontän och simmar uppåt så att vattnet bara yr och plaskar. Men han älskar det och försöker att jaga vattenplasket.

 

Jag kastade inte en leksak en enda gång, utan han höll på själv i nästan en timme. Emellanåt tog jag upp honom för att pausa och sätta honom ner, för att sedan ge ett "varsågod", och då rusade han ner i vattnet igen och plaskade på.

Två ekipage med hundar passerade men Billy kunde inte ha brytt sig mindre. Han lekte sjöodjur istället för att bry sig om de andra hundarna.

 

Efteråt så tog jag på honom selen igen och gick hemåt. Han var sådär skuttig de första metrarna igen men gick bättre än på vägen dit.

Nu är han heeeeelt utslagen på golvet och alldeles lugn och tillfredsställd.

Här kommer en bildbomb från morgonpromenaden.