Han är så himla pipig och mammig nu efter kastrationen och är såååå jobbig att lyssna på, haha. Jag håller på att bli vansinnig. Men det känns fel att säga åt honom också då han är omtöcknad och säkert har ont. Så jag säger ingenting utan försöker att ignorera. 

Men i alla fall så stoppade jag in honom i buren och åkte och hämtade Melinda och hennes Cilla. Vi åkte till sandtaget för att bara promenera där. Billy var HELT EXEMPLARISK! Han tog för första gången belöning och han ignorerade Cilla när hon sprang nära honom. Han hade superfin kontakt och gick fint i kopplet. Sååå duktig! Försökte bara hälsa en eller två gånger men lyssnade direkt vid tillsägelse. Var så himla stolt! Inget ljudande alls. Alla fyra tassar i marken och bara helt nöjd. 

Åkte sedan vidare mot badet så att Cilla skulle få simma ett par vändor. Billy får ju inte bada nu på ett par dagar på grund av infektionsrisken, så det var perfekt för att passivitetsträna. 

Vi satt ovanför på stigen och han satt fint på rumpan största delen av tiden. Inget hysteriskt, men definitivt ett missnöje över att själv inte få bada. Men SÅ duktig! 

På stigen vid badet så mötte vi en kvinna med en stor mastiff. Var ganska trångt men Billy drog INGET alls! Han tog belöning direkt efter mötet (tar inget under mötet). Inget drag, inget ljud, ingenting!

Min fantastiska pojke! Åååh vad jag spricker av glädje!