Jaha. Idag hände det jag aldrig trott skulle hända. Jag har gått och blivit hanhundsägare, och Tyra och Blanca har fått en frisk fläkt i hemmet. Billy (som tidigare hette Bluey) är någon månad äldre än Tyra och de kommer så bra överens hittills.

 

Nu är jag ensam med Billy och har varit det sedan 17 idag då Marina hämtade Tyra för att jag skulle få lite ensamtid med honom. Han skulle omplaceras på grund av hans oförmåga av koppla av. Han är alltså en stressad individ som aldrig fått lära sig passivitet.

 

Han är fruktansvärt vacker, charmig och härlig att ha och göra med, men det är såklart inte helt problemfritt.

 

De saker som finns att jobba med (ska göra en jämförelse om ett par veckor) är:

 

- nafsande i lek/när han är uppspelt

- smått gormig vid hundmöten

- koppelgång

- bitkontroll

- passivitet

- kontakt

- hoppande

 

Nafsandet kommer när han är uppspelt eller rastlös. Hela mina armar är fulla i märken för att han tidigare idag, innan överlämnandet, var stressad och rastlös när han låg ner och väntade på att vi skulle prata färdigt.

Med armarna i hans mun sade jag inget utan försökte ge honom en uppgift istället- att sitta, eller att ligga. Jag ville inte höja rösten eller prata med honom då det skulle kunna trigga eller öka nafsandet och "flamset".

 

Vid två hundmöten tidigare idag tittade han inte ens åt de andra hundarna. Men det var förmodligen för att han var totalt slutkörd efter DW-rundan. Nu på kvällspromenaden så passerade vi en liten pudel som skällde till två gånger. Han hade gått så fint i kopplet så jag ville inte sabba det, så jag satte honom ner och kommenderade "sitt" genom hela mötet. Han satt så fint tills pudeln precis skulle passera (vi var på kanske 10-15 meters avstånd) och då gormade han till. Inget hopp emot eller utfall så, utan mer gläfs/gorm.
Jag tog tag i halsbandet och nejade med allvarlig röst och då gormade han lite mot mig också. Inget jag tog som hotfullt alls, utan bara som en kanal för frustration. Släppte direkt (då det bara skapar mer frustration) och försökte rikta uppmärksamheten mot något annat, vilket fungerade bra.

 

Tidigare gick Billy som EN ALIEN i koppel. Överallt! Framför, höger, vänster, upp, ner, bakom, sicksack, hopp, nosa, greja och så vidare... Noll och ingen kontakt, stressad, flåsande, hässjande, uppspärrade ögon och ett starkt drag framåt i kopplet.

Idag har jag fått honom att sluta dra. Han ligger fortfarande framför mig om jag inte säger något, men han gör inga ryck och backar till fotposition så fort jag stannar.

Han går relativt bra fot om jag är konsekvent och påminner honom emellanåt. Men när han gått fot i 5-10 meter så belönar jag genom att ge honom ett varsågod, så att han får gå och lukta och kissa på det han vill.

 

Kontakten har blivit mycket bättre bara idag. Jag håller på att lära honom att Billy=godis.

Han svarar bra men är inte lika godismotiverad som Blanca och Tyra vilket är nytt för mig. Har testat både köttbullar, korv och mjukost. Inget var ju någon jättehöjdare, men han tog de två förstnämnda utomhus med ganska bra fokus ändå.

 

Åkte pendeltåg till Stuvsta för att hämta färskfoder. Inte fasen har han då passivitetsproblem inte... Haha. Han sov som en stock hela vägen dit och hela vägen hem. När vi mötte Emma så var jag beredd på att hålla i honom då han gärna hoppar högt och hårt på alla han vill hälsa på. Men jag blev helt chockad när han gick lugnt fram och inte försökte hoppa en endaste gång! Belönade med korv och köttbullar och satte honom ner för att inte råka sabba det fina och respektfulla beteendet.

 

Sedan har jag infört regler som egentligen finns "bara för att". Har ingen direkt betydelse, men det är mest för att skapa kontakt och för att han ska ha något att förhålla sig till i sin nya vardag. Det är bland annat att han inte får mat förrän han sitter, han måste vänta på att gå ut genom dörren tills jag säger "okej", han får bara nosa och gå i gräset när jag ger "varsågod" (såklart inte så att han bara får nosa tio sekunder på en hel promenad, utan han får det som belöning när han går fint) och att han ska ligga kvar medan jag hämtar koppel och halsband, så att han inte stressar upp sig och blir överexalterad innan promenad.

 

Så, det här var om Billy och hans sämre sidor. De kommer att jobbas stenhårt på och det kommer att komma täta och innehållsrika uppdateringar om träningen!