Mitt blå lilla hjärta är äntligen hemma. Fy fan vad tiden utan henne varit jobbig och ångestfylld. Hon åkte till Melinda för att få mer uppmärksamhet medan jag spenderade varenda minut med att träna Svea.

Men jag orkar inte vara utan henne mer, så idag hämtade jag henne på centralen.

Känner mig alldeles lipfärdig. Aldrig någonsin ska vi vara ifrån varandra så länge igen. Och det tycker inte lilla röda heller.

 

Idag träffade jag Sveas matte och husse och en problemhundskonsult. Berättar mer om det senare ikväll.