Jag var ute med Tyra i skogen och hon sprang omkring lös, sökandes efter en pinne med mjukost på som jag gömt för henne. Helt plötsligt stannar hon upp, och sedan får hon världens panik och försöker bita/slicka sig vid benet eller svansen. Hon snurrar runt, ser rädd ut och vill inte alls komma när jag lockar. Tar på henne halsbandet igen och kollar igenom henne. Hittade ingenting. Började gå hemåt då hon blev helt fixerad vid sitt bakben och svansen. Tänkte att hon kanske blev biten av en mygga eller något. 

Vi kommer hem och hon far runt som en iller i lägenheten. Gnider sig i sängen och soffan, slickar sig hysteriskt och skakar på huvudet och rycker till med öronen hela tiden. 

Lyfter på ena öronlappen och ser att den är full i röda små blemmor som kliar utav bara helvete. Sedan ser jag, att på bara 30 sekunder har hon gått från ingenting till det här: 

Tyra svullnade upp över hela kroppen. Nosen blev säkert tre gånger så stor och till slut kunde hon inte öppna sina ögon. På den här bilden är det inte ens i närheten så illa som det var när vi satt i bilen på väg in till akuten. Hon kunde verkligen inte se något. Kastade sig i min famn, fram och tillbaka och försökte klia sig. Jag grät så mycket och var så rädd att luftvägarna skulle täppas till att jag knappt kunde prata när Marina och hennes Oskar hämtade oss. Trodde att hon skulle dö i mina armar, på riktigt. 

Sprang ut från bilen med henne i famnen och bara grät och bad att veterinärerna skulle hjälpa henne. 

De undersökte henne kort och sade sedan att det enda de kunde göra var att ge lite mer kortison. Jag blev helt förtvivlad och ville att detta skulle försvinna omedelbart. Men vi kunde bara vänta. 

Efter någon timme hade svullnaden i ansiktet gått ner och Tyra kunde öppna ögonen igenn. Hon var fortfarande helt knölig över hela kroppen, men pigg och glad och försökte tungkyssa både veterinären och Marina. 

Vi åkte hem efter en timme eller två och hon somnade direkt i min famn. Var så himla slut, mitt lilla hjärta.