När det går sämre.

Nu kommer bakslagen i ensamträningen och jag känner mig hjälplös. Imorse var Svea ensam i en kvart innan dagmatte kom och hon hörde ett yl när hon öppnade portjäveln. 

Jag gör enligt konstens alla regler men behöver hjälp. Jag längtar SÅ MYCKET till första träffen med problemhundskonsulten och till att Thundershirten kommer. 

Slutar snart jobbet och då ska dagmatte komma med Tyra till Årsta då vi ska på första kurstillfället i agility. Blir superkul med ett sådant avbrott i den annars (just nu) rätt jobbiga tillvaron. 

Äh. Är inte farligt alls egentligen. Men när man kämpar som ett djur och får tillbaka det i bakslag så känns det åt fanders. Jag kan inte bli förbannad på Svea men det blir jag såklart ändå. Är inte mer än människa. 

Jag kommer att börja om från början igen har jag bestämt. Nu tar vi nya tag!









Stalker?

Namn:


E-postadress:


URL / Bloggadress:


Din Kommentar:


Trackback