Thundershirt
Egentligen vill jag inte skriva för mycket då vi endast provat tröjan en gång, men jag gör det ändå.Såhär har det sett ut förut:
Jag lägger Svea på sin bädd och avgränsar med kompostgaller mot vardagsrummet och köket så att hon bara har en liten yta.
Jag stänger av alla ljud så som TV och radio. Jag stänger fönster och drar ned persiennerna så att det ska bli mörkt, och sedan hänger jag en filt över båda gallrena.
Ställer datorn med Skype igång på byrån (hon kan varken se eller höra mig) och sedan säger jag 'lägg dig'. Då lägger hon hakan mot bädden. Jag går aldrig ut om hon inte har hakan nere. Jag säger ingenting och sedan går jag ut.
Då brukar Svea lyfta på huvudet ungefär efter 5-6 sekunder och försöka lyssna efter mig. Första gnället kommer kanske efter en minut eller två. Sedan gnäller hon emellanåt tills jag kommer in, vare sig det är tio minuter eller en timme jag är borta. Inget som hörs utanför i trapphuset, men hon är stressad och har ångest.
Igår kom Linnea med Thundershirten hon beställt. Det är en tröja som man spänner tight över bröst och bringa och som ska påminna hunden om 'livmoderskänslan'. Alltså att vara trygg, varm och att det är 'trångt' och säkert.
Jag lade Svea på sin bädd i hallen, lite risky för att det är så sjukt lyhört och hon lyssnar efter varje litet ljud.
Gjorde samma rutiner som vanligt och gick ut.
Och Svea lyfter inte på huvudet EN ENDA GÅNG trots att grannen kom hem och smällde igen dörren (det hörs väldigt väl in till oss) och att barnen som bor trappan ovanför oss sprang ut. Inte en enda gång på 15 minuter. Inte heller ett endaste litet pip från henne!
Jag kunde knappt tro det och det är nästan så att jag inte vågar pröva igen bara för att jag är rädd att det inte ska funka lika bra som förra gången.
Men jag ska fortsätta och kommer att utvärdera eftersom!
Trackback