Idag var dagen då vi fick en ny familjemedlem, Blanca, Tyra och jag. En treårig amstaffmix som heter Svea som behöver lite hjälp med hundmöten och ensamhetsträning. Hon ska bo hos oss tills hon fixar några timmar ensam och tills hon slutat göra utfall och är säkrare i sig själv.

 

Linnea (Sveas matte) kom med sin familj och med Svea idag vid 12. Melinda var redan hos mig för att hjälpa till.

När de kom så tog jag Svea och gick en bit, och Melinda och Linnea tog Tyra och Blanca och gick långsamt bakom för att till slut komma ikapp och promenera tillsammans. Detta gick inte riktigt som planerat.
Svea har grov separationsångest från sin matte. Hon hade svansen mellan benen och ville inte alls gå iväg med mig eller ta godiset jag hade. Hon drog i kopplet i början så att jag började blöda i ena handen.

 

Linnea hade nämnt att Svea inte riktigt går ihop med andra hundar, så jag hade tänkt mig värsta utfallen och aggressionen, men Svea var totalt ointresserad av mina hundar. Ville enbart fram till matte.

Så vi gjorde så att matte fick åka hem och jag och Melinda gick upp med hundarna.

 

Inomhus satte vi mina hundar i vardagsrummet och så satt vi med Svea i hallen och matade och matade och larvade oss med roliga röster. Hon var livrädd och osäker och vågade inte röra sig. Ville mest stå vid dörren och gnälla.

 

Så vi bestämde oss efter ett tag för att gå ut och köra dog parkour som är väldigt bra för ökat självförtroende.

Svea älskade det och blev helt plötsligt som en helt annan hund! Hon tog kontakt och vände sig om när vi sade hennes namn. Hon drog inte alls i kopplet. Vi mötte en spaniel och hon ignorerade den helt.
På vägen upp till mig igen så mötte vi en schnauzer och jag vet att den sedan tidigare är helt rabiat och skriker och skäller och gör utfall, så jag var beredd och på min vakt med Svea. Det slutade med att vi helt obrytt passerade psykfallshunden med två meters mellanrum.

När vi kom upp var Svea lite modigare och vågade hoppa upp i sängen. Hon hoppar dock ner när Tyra kommer upp i sängen. Hon vill inte ha någon kontakt med Tyra eller Blanca och har inte gjort några närmanden inomhus. Jag klippte hennes sjukligt långa klor och duschade henne. Sedan gick vi och åt på en pizzeria med Svea och Blanca och tränade Svea på att vänta utanför utan att gråta. Gick superbra! Inte ett ljud.

 

Sedan gick vi ut i skogen igen med Tyra och Svea. Vi tog av kopplet på dem båda och de rusade av sig som tokar tillsammans! Svea bjöd på två lekinviter men vågade inte fullfölja dem. Tyra är väldigt respektfull och snäll och ger så mycket avstånd som hon behöver. Men utomhus gick det superbra! De sprang tillsammans i skogen, hoppade upp på stockar och stenar och parkourade tillsammans. De sökte godis i träd, letade godis i gräset, kutade upp och ner för en brant backe tills de inte orkade mer...

Inga konstigheter alls! När vi kom in igen så vågade Svea gå in utan att tveka lika mycket som de två tidigare gångerna. Hon hoppade upp i soffan och lade sig men gick sedan ner på sin bädd och somnade skönt efter allt spring i skogen.

 

När Melinda åkte hem så lade jag Sveas bädd i hallen, släckte ner, stängde av TVn, satte upp kompostgallret mellan hallen och vardagsrummet och hängde en filt över. Så hundarna blev separerade.
Sedan lade jag ner henne på bädden i hallen och gick ut genom dörren i några sekunder. Hon låg kvar i bädden och ljudade ingenting.

Gjorde så fem-sex gånger och en av de gångerna ställde hon sig vid dörren. Men så fort jag sade gå och lägg dig så gick hon tillbaka och lade sig.

Så efter alla intryck och nya miljöer och hundar har hon nu somnat på bädden i hallen. Hon drömmer ljudligt och springer i sömnen och snarkar lite :-) Det har varit en låååång och intensiv och svår dag för Svea, men även början på hennes nya liv. Jag har redan fattat enormt tycke för henne!