När dagmatte kom hem med hundarna så tog jag direkt ut Svea. Tanken var en joggingrunda men om jag ska vara helt ärlig så är jag alldeles för lat för det, så det blev en parkourpromenad och hundmötesträning.

Mötte bara fyra hundar, men det var bra träning ändå. En liten chihuahua som hon inte ens såg då hon var så fokuserad vid godisen i min hand. Senare mötte vi en stor rottweiler på samma gångväg, gående mot oss.

Såg direkt att Svea blev stressad. Hon reser alltid ragg i alla hundmöten och även i möten med vissa människor. Men jag tror att hon känner att jag har koll och jag är tidigare än henne på att upptäcka andra hundar, så jag kan hela tiden förekomma. Sen gick vi bakom en golden och mötte samtidigt en jack russell som kom framifrån. Svea var oklanderlig. Stressad, men hundra procent kontaktbar och motiverad. Har aldrig dragit i kopplet mot en annan hund och inte idag heller.

 

Hon har skött sig jättebra. Varit lite lös, jagat boll på fotbollsplan, gått jättefint i kopplet och sökt lite godis och parkourat. Mycket nöjd! Nu när hon slappnat av ordentligt och vilar så ska jag passa på att ensamträna.

 

Märks dock att Tyra får mindre uppmärksamhet och blir lite åsidosatt när jag hela tiden har Svea att jobba med. Hon är mer närgången är någonsin och ska gärna ligga på mig. Det duger liksom inte att ligga med halva kroppen och ansiktet på mitt ansikte, utan hela hon ska vara i famnen. Mitt mattehjärta gör lite ont då jag också saknar Tyratid såklart. Hon är och kommer alltid att vara speciell, och min allra första valp. Hon är mitt projekt. Min livsuppgift just nu.

Blanca älskar jag såklart också till döden och tillbaka, men henne behöver jag inte jobba med på samma sätt. Hon är färdiguppfostrad och vill mest ha mat och kärlek.

 

Men det här är bra för mig, för Svea och även för Tyra. Hon kan inte alltid få all uppmärksamhet. Inom något år vill jag ha valp igen, och det kommer att ta upp precis lika mycket tid och energi som Tyra tog upp när hon var liten.

Det blir nog bra ändå.