Svar på fråga
Gillar ditt sätt med hundarna, verkar vara en harmonisk flock. Skriv gärna om tips hur du arbetar med dom och hur du får allt att gå ihop. Hur gör du när du tar in en ny hund? Har en tik som är lite osäker på andra hundar, leker ena stunden sedan är de tjafs.. Och de är hon som nafsar. Hur ska jag gå tillväga? Tacksam för svar.
När Svea kom så ville jag föra in henne så smidigt som möjligt i flocken. Dels ville jag göra det så lite traumatiskt för henne som möjligt (före detta utfallshund och "aggressiv") och sedan tänkte jag på mina flickors säkerhet och även på Sveas såklart.
ALLTID när Tyra (Blanca bryr sig inte ett skvatt om någon) ska träffa en ny hund så promenerar vi först tillsammans. Det är A och O. De får inte hälsa, utan bara gå bredvid varandra. På det sättet skapar man flocken.
Hundar som går tillsammans är en flock, vare sig de vill eller inte och det minskar alla eventuella spänningar.
När vi sedan såg att Svea totalignorerade mina två och även de gav avstånd och var ointresserade av henne så kunde jag ta in allihop i lägenheten. Vi var noga med att se till så att Tyra och Blanca lät Svea vara ifred, och så satte vi upp ett kompostgaller mellan hall/kök och vardagsrum så att Svea kunde nosa i lugn och ro utan att behöva känna sig trängd.
Sedan har allt bara flutit på egentligen. De accepterar varandra, men det har tagit mer än en vecka innan Svea själv tog kontakt med Blanca första gången. Tyra ignorerar hon men hon har slutat morra på dem båda när de nosar henne i ansiktet.
De får inte leka med varandra alls. Svea vet inte hur man leker och förstår inte heller när Tyra och Blanca leker och låtsasmorrar på varandra. Hon kan inte kampa om leksaker eller springa med en boll tillsammans med Tyra. När jag leker med Svea så får inte Blanca eller Tyra vara i närheten och jag har henne kopplad utomhus när Tyra och Blanca leker med varandra. Inomhus är det vila och mat och inget annat. Det är för att det så lätt kan slå över med en osäker hund och jag kan inte ha tre hundar som jag inte har kontroll på, om de springer iväg och börjar bråka och jag inte hinner ifatt.
Det kanske låter utåt som om allt är problemfritt och superharmoniskt, men det har det inte varit. Svea har bland annat orsakat två slagsmål på grund av sin enorma nervositet (som är MYCKET bättre nu). Innan hon kom så hade Tyra aldrig varit med i ett bråk förutom en gång då hon försvarade Blanca som blev oprovocerat påhoppad av en annan hund.
Vid utfodring matar jag Tyra och Blanca tillsammans och Svea separat. Jag har inga ben eller leksaker framme. Allt för att det inte ska finnas något att ryka ihop över.
Men allt som oftast är det harmoniskt. Alla sköter sig vid hundmöten. Ingen drar i kopplet. Alla lyssnar när jag säger åt dem att sluta med något eller att gå och lägga sig. De är lösa i skogen och kommer när man ropar, och håller sig i närheten även om man inte ropar.
Det enda som är ganska påfrestande är att ha hundvakt till Svea så fort jag inte är i närheten. Separationsångesten är det som tär på mig just nu, men det var jag ju väl medveten om när jag tog henne. Och jag tog Svea för att jag ville hjälpa henne och matte Linnea, men också för att jag själv ville ha en utmaning.
Jag jobbar ju mycket, men jag har turen att kunna ta med åtminstone två hundar till jobbet på onsdagar och även då jag jobbar med mitt kontaktbarn på helger. Jag lägger all min fritid på hundträning och det är dit hela min tid och energi går åt. Som tur är så är mina vänner och bekanta också hundmänniskor, så hundarna är alltid involverade på något sätt. Det handlar bara om att skapa tid och energi och se till att allt går ihop.
Om jag vore du så skulle jag inte låta tiken leka med hundar som hon inte känner sedan länge och som det alltid gått bra med. Det är lätt att det slår över om hunden inte har ett säkert hundspråk och är nervös eller osäker av sig. Nu vet jag inte vad du har för ras, men något som tyvärr inte är jätteovanligt med den ras jag har, är att kampen/tjafset/slagsmålet är en lek för dem.
De leker först helt okej och sedan intensifieras det och vips har man något helt annat än den lek man tycker är okej. Det har inte hänt oss ännu och det ska aldrig göra det, då jag ALLTID bryter lek när jag hör att det blir för intensivt, oavsett om det är hundar som Tyra känt sedan hon var bebis och som hon aldrig någonsin haft ett endaste litet tjafs med. Det handlar om 10-12 hundar som hon står nära. Men som sagt, oavsett (även i lek med Blanca) så bryter jag alltid innan det blir "för mycket". Sedan kan de låta och morra och knorra och brottas och greja, men jag skulle definitivt se skillnad på lek och "nu är det för mycket".
De hundar som din tik är osäker på skulle jag promenera med ett par gånger utan att de får hälsa även om de hälsat innan. Bara gå och låta de ignorera varandra. När det sedan kommer till att de ska kunna umgås så skulle jag vara på min vakt och ha ögon i nacken för att vara beredd på att göra vad som krävs för att din tik ska få sin space. När jag ser att Tyra blir för mycket för vissa andra hundar så är jag väldigt snabb med att "hötta" med fingret och säga "hörredu", så att hon "kommer av sig" och lugnar ned sig.
Att din tik nafsar är inte okej. Och eftersom att hon inte klarar av att hantera situationen på ett annat sätt just nu så skulle jag undvika att låta henne misslyckas. Släpp henne inte lös tillsammans med en annan hund så att de leker hej vilt. Kontroll är viktigt. Låt dem leka försiktigt, eller kanske inte alls i början.
Det är inte säkert att Tyra och Svea någonsin kommer att kunna leka, trots att de bor ihop, just eftersom att Svea är osäker och inte har ett väl utvecklat hundspråk. Och så får det vara. Man kan inte riskera sin eller andra hundars säkerhet för att hunden ska leka. De kan nöja sig till 100% genom att "bara" ha promenadkompisar eller hundkompisar som de kan slappa med inomhus och inte behöver busa med.
Hoppas något i texten blev någorlunda lätt att förstå. Det är sent, jag har varit vaken sedan 5 i morse och är därmed extremt trött. Lycka till!
Tack så mycket för svaret, jag har en "amstaff" tik blandras med andra ord. Hon har en tik kompis som hon känt sen hon va valp som hon funkar bäst med, men ibland kommer resursförsvaret.. Sen har hon även en hanhund hon känt sen han va 9 veckor och hon var då 1-2 år som hon "uppfostra" och bodde ihop med, har aldrig varit stygg mot han. Tanken är att jag kanske ska passa han, men är rädd att jag ska utstråla osäkerhet iomed att jag är orolig att någon skada ska ske.. Promenader med nya hundar utan att hälsa gör jag alltid även med hundar hon träffat förr men hon inte träffat på länge.. Inomhus hemma är hon väldigt "vaktig" med säng om t.ex vi har en hund på besök över natten, matskålen och leksaker. Tar bort ben och dylikt när hundar kommer men hon hittar andra saker att hålla i som tex sängen då.. Hon är ingen aggressiv hund mer osäker, tog över hon strax innan året och har varit noga med socialisering, men de är på de senaste året hon blivit "dum".. Hon är även kastrerad pga problem med skendräktighet och vikten orsakades av det. Har varit hos en instruktör som säger att hon absolut inte är aggressiv utan osäker. Varför jag frågar dig är för jag gillar ditt sätt med hundar, och tar rasen seriöst. Tack för att du tar dig tid att svara :)