Tänk att det gick att slippa min galning till uppfödare och hennes dotter. Inte ett ljud sedan i lördags. Fantastiskt trevligt. Och på det så mår Tyra bättre och har varit symptomfri ett par dagar trots att det var riktigt dåligt ett tag.

 

Uppfödarens dotter gick bananas på mig och kallade mig både det ena och det andra. Sade att Tyras mamma har en stamtavla som vi skulle hämta tillsammans. Har fortfarande inte hört mer om det. Antar därmed att hon är lika mycket blandras som jag först trodde. Hade inte höga förhoppningar om dessa människor innan, och har det definitivt inte nu heller.

Ni hittar oss numera på amstafflifestyle.blogg.se - samma namn som på Instagram.

Jag har fått ett enormt stöd och bland annat av människor med kontakter inom polis och länsstyrelse. Det börjar röra på sig!

Det här blir det sista jag skriver i mitt och mina hundars "försvar".

Kommentaren som sade sig vara en av valpköparna har samma IP-adress som uppfödarens dotter, som skrivit kommentarerna tidigare. Så det var ju tråkigt för dem att de skulle skämma ut sig ännu mer.

Detta är Tyras bror Sueco med en joint i munnen som uppfödaren lagt upp. Att ifrågasätta mitt hundägarskap (om ni läser bloggen så ser ni att mina hundar har det ganska bra ändå) när man lägger upp såna här bilder själv får mig att fundera på hur långt en människa kan gå i rent självförsvar när det börjar hetta till om öronen. 

Det här är Tyra. Hon är det största i mitt liv och hon äger min bottenlösa kärlek. Hon är en fantastisk livskamrat med stort driv och en extrem vilja att vara mig till lags i vardagen. Vi är ett starkt team med e...tt band som jag aldrig upplevt till någon annan levande varelse.

Tyra är också ett resultat av extrem fulavel där enbart pengar spelat roll. 

Jag ringde på den där blocketannonsen, precis som så många andra gjort när de sett en fin valp, och fick komma direkt och titta. Det fanns fem hanar och en tik kvar. Tiken (Tyra) ville hon först inte visa eftersom att hon tänkt behålla henne. När jag kom dit så träffades vi i en lekpark i Älvsjö. Jag fick se tiken och jag ville ha henne direkt. Jag visste att jag inte ville ha en hane, så för mig var det givet att välja Tyra som då hette Kickan.

Hon såldes som renrasig pitbull. Ovaccinerad, oavmaskad, ochippad, oregistrerad, obesiktigad och oförsäkrad. Det vill säga, hon var 14 veckor gammal och hade aldrig varit hos veterinären.  Detta ville hon ha 7500kr för. Jag förstod att hon hade svårt att få valparna sålda så jag vågade försöka pruta ner det till 6500kr och åkte sedan direkt till veterinären för att fixa allting. När jag åkte därifrån så visste hon inte ens mitt namn. Hon hade inte ställt en enda fråga om min erfarenhet eller kunskap om rasen.

När jag var på plats och hämtade Tyra så frågade jag lite om hennes föräldrar. Pappan var tydligen från Serbien. Kuperad, samma färger som Tyra, stor hane, muskulös och kallades Joe. Han skulle vara en multichampionhane och hon visade en utställningsbild. Jag trodde inte på detta över huvud taget utan trodde att det var ett försäljningsknep. Jag fick inte veta mer och fick inga uppgifter till hanhundsägaren då detta tydligen var en tjuvparning, och hon inte berättat för hanhundsägaren att han blivit parad med tiken.

Hon berättade att hon frågat hanhundsägaren om hon kunde få låna honom till parning med sin blandrastik. Han hade förstås sagt nej då det är inte är tillåtet att låta en SKK-reggad hund paras med en blandras.
Efter ett tag hade hanhundsägaren haft en hundvakt, som kände min uppfödare. Uppfödaren var listig nog att fråga hundvakten om de inte kunde träffas med hundarna (i vetskap om att tiken löpte och att det skulle bli en parning). De träffades och gick en promenad och hips vips satt hundarna fast i varandra. Hoppsan. Och därifrån kommer Tyra.

Jag fick i alla fall kontakt med en annan valpköpare (Vi kan kalla henne Sara) från kullen efter ett par dagar. Vi började träffas och tillsammans försöka luska i vem våra valpars pappa var. Vi letade länge, och efter ungefär 9 månader så såg jag en bild på Facebook som liknade hanen som uppfödaren visade på bild den dagen jag hämtade hem Tyra. Jag skickade ett PM till den ägaren och frågade om hennes hane hette Joe. Hon svarade: Nej, du blandar nog ihop honom med ***** (av respekt till hanhundsägaren skriver jag inte ut stamtavlenamnet) som heter Joe.

Jag sökte upp hans stamtavla på SKK och googlade på honom. Och visst var det så. Alla uppgifter stämde. Jag ringde nuvarande ägaren och berättade att jag har en valp från honom. Han gav mig uppgifterna till förra ägaren som ägde Joe under tiden han parades med min tiks mamma. 

Jag funderade länge och väl på att ringa honom också men förstod att det skulle bli total kalabalik om min uppfödare fick veta att jag berättat för honom. Hon hade själv varit noga med att påpeka att vi INTE behövde veta vem pappan var och att hon skulle få ”så mycket skit” om han fick reda på vad hon hade gjort bakom ryggen på honom.
Så för att hålla god ton med uppfödaren (behövde det för att luska mer i hennes hundhållning och till sist anmäla henne till Länsstyrelsen) så kontaktade jag inte hanhundsägaren.

Tyra lider av allergier och har mått fruktansvärt dåligt. Jag lade ut en bild på henne på min facebooksida och berättade hur hon mådde. Någon hade skrivit något i stil med ”Var inte orolig, amstaffar är kämpar, hon fixar det!”

Uppfödaren kommenterade direkt under ”det är ingen amstaff det är en pitbull”.
Mina vänner ifrågasatte såklart och alla som är någorlunda insatt i dessa raser förstår att Tyra inte har en procent pitbull i sig. Svårt att vara renrasig pitbull också, när pappan är renrasig amstaff.
Hur som helst så blev det tjafs som jag inte deltog i.
Jag bara observerade den bisarra konversation som uppstod under bilden på min bästa vän som totalt söndersvullen på hela kroppen.

Helt plötsligt läser jag en kommentar, helt öppet under min bild, av min uppfödare där hon skriver att hon börjar undra hur jag tar hand om Tyra. De flesta som fortsätter kommentera och som känner mig och mina hundar svarar att jag är en fullgod hundägare som ser till deras bästa.
Jag själv blev rasande, men höll fortsatt god ton i ett PM där jag frågade vad hon menade. Hon påstod att hon minsann sett Tyra ”råka illa ut” mer än en gång men kunde inte svara när jag frågade vad hon refererade till. Enda gången Tyra varit till veterinär förut är när hon fick ta ut en liten glasbit hon trampat in i tassen, och för allergin. Jag avslutade konversationen genom att helt enkelt inte svara mer.

Saken är den, att Tyras mamma nu fått en till kull, med uppfödarens kompis blandrashund. Ingen av föräldrarna är såklart hälso- eller mentaltestade. Detta påstods också vara en ”tjuvparning” och 11 oskyldiga valpar sattes till världen istället för att ge tiken en abortspruta. 11 stycken oskyldiga valpar som uppfödaren säljer till kreti och pleti för pengarnas skull. Jag låtsades ha en vän som var intresserad av en av valparna. Jag har sparat konversationen mellan oss och även skickat in detta till Länsstyrelsen.

Hon sade att hon inte får ha valparna hos sig, att hon måste bli av med dem så snabbt som möjligt. De kommer inte att bli chippade, registrerade eller tas till veterinär för besiktning (vilket är ett måste enligt svensk LAG). Hon undrade inget om min ”kompis” förutom om när hon kunde hämta valpen. Jag frågade hur tidigt hon kunde hämta och uppfödaren svara 6 veckor. Det är som jag hoppas att alla vet, totalt olagligt och idiotiskt att ta valpen ifrån mamman vid 6 veckors ålder. Enligt svensk lag ska valparna vara MINST 8 veckor.

Jag skickade in detta till Länsstyrelsen tillsammans med en bild på Tyras bror som uppfödaren behöll/inte fick såld. På bilden har hon stoppat in en joint i hans mun och håller upp hans huvud mot kameran.
Om man googlar på uppfödarens namn så hittar man en artikel som beskriver en oprovocerad misshandel mot två oskyldiga svenska tjejer som hon fått en dom för.

Efter allt detta ville jag bara hämnas och sätta dit denna människa. Jag ringde till hanhundsägaren och berättade allt. Han kände igen hundvakten och även att uppfödaren frågat honom om hon fick låna Joe till en parning, som han sagt nej till.
Han ringde killen som var hundvakt åt Joe under tiden han parades med Tyras mamma. Han ringde även uppfödaren som gömmer sig och inte vågar svara på hans samtal. De är skyldiga honom 25.000 kr vilket är vad han tar för en parning med sin välmeriterade hane. Pengar som hon såklart inte har.

När hon får reda på att han sökt henne så skriver hon i ett PM till Tyras brors ägare ”Sara” att hon vill ha mitt telefonnummer. ”Sara” skriver detta till mig och jag ber henne att inte ge ut mitt telefonnummer. Uppfödaren skriver då att ”Sara” ska be mig sluta gömma mig och att hon vet vad jag har gjort, och avslutar med att be henne hälsa att jag ska ”säga farväl till mina hundar”.

Här slutar hela historien. Hittills.

Tyras historia och uppfödare är definitivt inte av den värsta sorten. Men hon är en av valparna som oskyldigt sätts till liv av pengakåta, pundande idioter som tycker det är coolt med ”pitbull”. Jag vet inte vart resten av Tyras 7 syskon har hamnat, men jag ber till Gud att de antingen är avlivade eller mår riktigt bra i vettiga hem. Vilket jag tvivlar på, då uppfödaren varken visste vad jag hette eller om jag var en HA-medlem, knarkare eller en helt vanlig tjej med hundintresse.

Idag har jag alltid dörren låst. Även när jag är hemma. Jag är rädd att hon annars ska få för sig att göra slag i uttrycket ”ta farväl av dina hundar”.

Med detta vill jag bara framföra en enda sak. Köp INTE blandraser på blocket.
Vänd er till registrerade och positivt omtalade kennels där du får livslång support, vet vad föräldrarna är testade för, får träffa valpar och föräldrar och dessutom får hjälp med att omplacera om du måste. Det finns en anledning till att en hund med stamtavla från en kennel kostar flera tusen. Och det är inte för att det är skrytsamt att vifta med en stamtavla och att säga ”min renras är värd mer än din blandras”, för att enbart kunna ställa ut sin hund eller för att visa att man har pengar. Det handlar inte om att en blandras inte är lika mycket värd i kärlek som en renras.

Jag älskar Tyra till döden och tillbaka oavsett stamtavla eller inte. Men stamtavlan finns för ägarnas skull, för att man ska ha chans att kunna få så friska och stabila hundar som möjligt och kunna se tillbaka i flera led, för att ha en uppfattning om vad det är för valp man köper.
Det är för ER skull och för hundarnas.

För er information så har inte Länsstyrelsen agerat ännu. Ärendet är inte ens handlagt trots att valparna säljs för tidigt, obesiktigade, ochippade och allt annat jag tidigare nämnt. Inte ens efter hoten mot mig och mina hundar eller med bilden på Tyras bror med en joint i munnen. Inte ens efter alla konversationer och bevis på att människan är sjuk i huvudet och inte vet vad minimum djurhållning är.
Jag fortsätter att ringa flera gånger i veckan.

Tyra är min livskamrat. Min fantastiska ungtik på idag 14 månader, som jag lyckades förvandla från en nitlott till en vinstlott. Hon är fantastisk med en bra mentalitet (hittills, det ska nämnas att hon inte är vuxen ännu) och som tur är, efter röntgen, okej höfter och armbågar. Men hon lider av allergier som kan vara ärftliga och kommer troligtvis att behöva medicineras.

Jag ÄLSKAR min blandras, men jag HATAR hur hon blev till. Aldrig mer blandras. Aldrig mer blocket. Aldrig mer total ovisshet och rädsla.

För er skull, och för valparna av bull-och terrierraser som lätt hamnar i fel händer – STÖD INTE BLANDRASAVELN!

 

 

Tog ut dem på en snabbkiss vardera innan jag packade ihop långlina, kamprulle, boll och godis och tog med Billy ut. Vi gick till fotbollsplanen igen och idag var det fotbollsträning. Lämplig störning tänkte jag och så satte vi oss i gräset och övade lite trix. Billy har nu lärt sig sin första cirkuskonst. Haha. Pang! Alltså spela död. Han är så duktig och fattar galoppen direkt! Häftigt också att han lärde sig på plats trots fotbollsspelande ungar i närheten. 

Efter det så övade vi loss i uppspelt tillstånd, bitkontroll och impulskontroll. Använde mig utav kamprullen som är lagom att hålla i utan att få fingrarna rykta och som han dessutom inte har 100%igt intresse i. 

Satte honom ner. Förde rullen mot honom. Strök den mot nosen, munnen, kinderna och 'klappade' med den på pannan. Billy väntade snällt utan att försöka ta den. Jag kortade kopplet, sade stanna och slängde iväg rullen en liten bit på marken. Han reste sig direkt och ville efter. Gick och hämtade rullen och gjorde om samma procedur. 

Efter bara två gånger räckte det med 'nej' och så kunde jag kasta rullen hur långt/högt/nära/lågt jag ville utan att han lyfte på rumpan. 

Sedan passerade en boxer uppe på gångvägen. Billy var mer intresserad av mitt godis och släppte blicken från den andra hunden så fort jag grävde i godisväskan. 

När jag skulle kommendera loss i uppspelt tillstånd så sade jag loss med mjuk röst och sänkte händerna så att jag inte gjorde något motstånd. I ena handen hade jag en kycklingbit. Förde den mot hans nos, han släppte rullen, jag belönade. 

Är så HIMLA stolt över lille gris. 

 

Vi gick ut på en kvällspromenad och jag tog med bollen. Vi jobbar mycket på impulskontroll just nu i olika former. Att till exempel inte kasta sig ut från ytterdörren eller porten och att inte hoppa när jag har en leksak eller godis i handen. 

Jag har börjat ta med mig bollen på långpromenaderna så att den symboliserar 'något som bara hänger med' istället för 'ÅÅÅÅHHH NU SKA VI UT OCH LEEEKAAAA'! Han får alltså inte leka med den utan jag håller den bara. 

Första gången förstod han inte alls varför bollen skulle med om vi inte ens skulle leka med den ;) Det tog några gånger innan han förstod att han inte får bollen om han hoppar eller stirrar på den. 

Igårkväll var andra gången jag tog med den. Vi gick till en inhägnad fotbollsplan där några spelade boll. Vi satte oss i en sluttning utanför planen och bara tittade. Han var superduktig, inte alls speciellt intresserad av bollen på planen. 

Jag bad honom ligga framför mig och så började jag kasta bollen mellan mina egna händer. Långt ifrån honom först och sedan närmare utan att han fick ta den. Så fort han tittade åt ett annat håll så fick han bollen. Han tuggar och buffar lite på den och så överlåter han den till mig igen. Jag gör samma sak föera gånger och han förstår ännu snabbare att han inte ska stirra ut bollen, utan nyckeln är att INTE bli fixerad. 

Efter ett tag kan jag även studsa bollen bredvid honom och röra vid hans mun och kinder med den utan att han rör den. Han viker undan huvudet och visar att han förstått förbudet att ta bollen. Jag belönar med att ge honom den igen.  

Så håller vi på ett tag och när vi pausar så sitter jag och tittar ner mot ungdomarna medan Billy tittar åt andra hållet. Efter en liten stund tittar jag på honom då han ser uppmärksam ut. Då ser jag att på gångvägen, kanske 8-10 meter ifrån oss så passerar en man med en pudel. De försvann precis ur vårt synfält efter någon sekund och då hade Billy enbart tittat medan de passerat en rätt lång väg förbi oss. Jag blev så himla stolt! Inte ett försök till att dra fram. Inga ljud, ingenting. Han bara låg snällt och tittade. Jag berömde lugnt med smekningar i mungipan och öronen och när de gått in i skogen så fick han bollen igen. 

Vi slutade på topp och gick hem efter det. Är så stolt över lillsprättet!